Allt från fjärilar till rävar är väldigt intressant. Jägaren kommer fram i Wendy. Försöken är dock lite tafatta och hon ängnar sig helst åt att springa efter själva fångandet är inte det viktiga.
Vi har hunnit med att avsulta agility kursen, gått en påbyggnad lydnad ( inte Wendys favorit) en spår och sökkurs och vi deltar även i en fortsättning på agility kursen.
Wendy har inga problem att spinga 1,5 mil men att använda huvudet och koncentrera sig är en annan sak. Efter ca 2 min övning på att ha ögon kontakt, är hon mentalt utpumpad och faller bokstavligen ner på slagsida. Efter att ha spårat i 150m tar hon en paus på 5 min innan hon orkar fortsätta. Att söka efter människor var skoj, en stund sedan placerade hon sig i skuggan och fick slagsida igen.
Wendy tycker om att sova stående, i soffan, i sängen, på mattan eller var som helst. Agilityn kan hon klara av en längre stund utan att tippa ner på sida, vilket är vad hon gör. Hon lägger sig inte bara ner utan tippar ner på sidan!
SNABB är hon i allafall, då hon får syn på något interessant, är hon iväg som en oljad blixt. Dock har hon inga vidare bromsar har vi upptäckt. Två klokapselbrott på framtassarna. Som tur var var det sporren som rök. Om man kommer i 500 och inser att väggen eller stolpen inte kommer att flytta på sig, lägger man sig helt änkelt ner på sida och försöker bromsa, då detta inte går pressar man istället ner framtassarna och försöker svänga. Detta leder till att klor rycker. Så vi fick ta oss en tripp till veterinären och rensa upp, sedan var det bandage och tratt i en vecka. Fick hämta en storgråtande hund hos veterinären. När hon vaknat upp ur sömnen, satt hon och ylade så att veterinären ringde och bad mig hämta henne. En vinglig och trött tjej, som intog favorit possitionen JAPP slagsida och sov större delen av dagen.
Men hon var en duktig tjej, inget gnagande på bandaget och trots att det gjorde ont var det inga problem med rengöring och omplåstring.
Vi har även renoverat lite i huset, vilket medfört HÅL, alla hål måste undersökas. Om det så är ett i isoleringen eller änden på ett rör. Hammar salg och bankande överhuvud taget innebär att det händer något interessant. Att försöka slå ihjäl en fluga i hennes sällska går inte. När man sakta smugit sig på fluga och har handen, tidningen eller flugsmällan på lagom avstånd för att avsluta, kommer plötsligt en Podenconos i mellan, och två bruna ögon tittar frågande på en, sedan tittar hon sig omkring för att se vad det var vi jagade. Men flugan har förlänge sedan skrattande flygit sin kos.
Att ligga i solen på verandan eller i soffan är det Wendy gör större delen av tiden. Men trots detta gör vi ständigt små framsteg och lär oss saker. Vi lär oss små trix, fortsätter att öva på saker vi redan lärt oss. Hundträning har fått mig att ändra på saker omkring mig, att inte säga nej under inlärning får en att inse hur bra jag är på att använda det ordet och hur dålig jag är på att berömma det vardagliga, självklara både mot min hund ochandra omkring mig. Tålamod har kanske inte varit min starka sida, att ta ett steg tillbaka och avvaktalite för att se vad som kan hänta utan min påverkan, interessant!!
Så var det min egen träning........
Vårruset var ett svalt lopp, med en kylig picknick, men ett varmt och trevligt sällskap. Jag lyckades nå mitt mål att hålla 5 min tempo. Vi har även avverkat ett parlopp i Hagaparken, efter en resan med aningens tajta tidsrammar dit.
Vi kom på plats 10 min innan startskottet och då upptäcker vi till vår förskräkelse att vi är 2km från starten!!! Dess utom har vi druckit lite mycket på vägen till Hagaparken, så det krävdes ett toalettbesök.Och vi vet alla hur det är med tjejer och toaletter!? Vi joggar sakta vägen fram i hop om att komma fram i tid, och slippa möta hela loppet. På vägen frågar min mor en man om vägen, och kommer sedan tillbaka och säger:
- Varför ska jag fråga som inte hör vad folk säger?
Så vi fortsätter vägen fram, nu kommer vi till en skylt med texten 1,5 km, japp jogga vidare. Som en hägring i öknen dyker två toaletter upp, åh så skönt!
Vidare mot det vi hoppas är rätt håll och närmaste vägen till starten. Då kommer en korsning, och eftersom mamma inte hör vad folk säger har vi ingen anning om vart vi ska och tiden går. Turligt nog kommer en i personalen och vi får redan på vilket håll vi ska åt. Vi hör nu högtalarna från starten!!! Vi joggar vidare, och DÄR är det. Vilken lättnad.
Lagom framme hörs i högtalaren:
En minut till start! ja, vad ska man säga vi var iallafall uppvärmda. Lyckades ta mig runt dessa 5 km på under 5 min tempo.
Så nu tränar vi vidare uppnåda 1.5 mil sakta men säkert närmar vi oss de just nu smått ouppnåliga 2.1 milen i halvmaran. Men med musiken dunkande i öronen och Wendy springande bredvid, kanske vi kommer fram till målet.
Kommande plan är att försöka få Wendy att bada i sjön, inget hon kommer att utsätta sig för frivilligt, Jag tror hon vet vad fiskarna gör i vattnet.Och som ex, spanjorska kanske 18 gradigt vatten känns lite som att kliva ner i en isvak. Vi tränar vidare med lydnaden, agilityn och spårar i skogen, att tävla i någon av desssa grenar känns väldigt avlägset just nu. Vi vill nog bara ha skoj och slappa på soffan i sommar.
